Kan inte sova...
Nu har jag löst korsord, och sudoku, men kan inte somna.
Är nog lite uppe i varv!
Men tänkte jag kunde berätta om en rolig händelse idag, eller egentligen både igår och idag.
Som kvinna/tjej så har vi ett par dagar varje månad, ett krig av hormoner som hoppar omkring och slåss i vår kropp. Dessa dagar närmar sig för Maria Augustsson´s del med stormsteg märker jag!
Igår var jag ganska trött efter att ha jobbat 7 dagar i streck... min mamma ringer och oroar sig när hon höra min INTE så muntra stämma. Jag försöker att få henne att förstå att jag är bara fruktansvärt trött. Min mamma älskar antagligen att prata lika mycket som sin dotter, och vill inte direkt lägga på. Tillslut blir jag lite småsur, och säger att jag inte vill prata för att jag är TRÖTT !! Fatta!
När jag har lagt på, stiger det från tårna upp i huvudet på 10 sek ett mycket dåligt samvete mot min mamma.
Pratar under tiden med en kompis på msn, som berätta för mig att hans mamma har gått bort nyligen.
Ni förstår säkert, att jag börjar fundera... och tänka på min mamma och min pappa. Dom bästa i hela världen.
Är millimeter ifrån att börja gråta!
Så jag ringer såklart upp min mamma och ber om förlåtelse, mes-maria!
Idag, det här mina vänner, är ännu töntigare.
Klockan slår 12:00 på jobbet, lunch dags. Jag hade ingen ork att göra matlåda igår, så det blev till att köpa lunch. Det ligger en lunchrestaurang 3 trappor ner i samma byggnad som mitt jobb. Så jag kilar ner och köper en bit firre, med smögensås till ;) massa sallad, oliver, bönor osv. Kutar upp för trappan hungrig som en gris. Ganska anfådd med min nuvarande kondis.... hämtar bestick, ett glas vatten,sätter mig ner, det vattnas i munnen... öppnar upp min lunchlåda, och Martin säger till mig...
-Men gumman, glömde du såsen!!
Åhhhhhhhhh, skriker jag. Känner hur tårarna pressar sig fram, så jag reser mig fort och går med arga tunga steg mot dörren, ner för trappan... tårarna är på gång, jag försöker hålla tillbaka.
In på resturangen, fram till kassan där man ska ta en liten burk till såsen... tanten i kassan frågar vad jag vill ha... men jag kan inte kolla upp på henne för då kommer jag antagligen att börja gråta... Så jag tittar ner, tar min burk och vänder mig om. Häller upp sås, är så arg så jag häller utanför.. får sås på fingrarna.. ser inga servetter... jag är nu ännu argare... dundrar ut från restaurangen.... upp för trapporna igen med ännu tyngre steg. Tar 3 djupa andetag och går in o sätter mig i lunchrummet igen...
Ingen vågar prata med mig, alla har sina blickar fokuserade ner i sin mat.. hahah!
Oj oj oj, sikket humör man har ibland! Sedan vände iof allt lika snabbt igen på gymmet... hahah! Upp o ner upp o ner... hej o hå hej o hå!
